Jaha, lite krypande i akterstuven för demontering av badstege mm inför lackering satte stopp för arbete i fem dagar hittills, hoppas det lättar snart. Snobbränderna, (tejp på lack och lack på tejp, en jävla soppa) hyvlades bort med värmepistol och knivskrapa. 2 m per timme - tog ett tag alltså.
Nu ska båten ut för första gången sedan 2009 och slipas-spacklas-slipas för lack (rollning med Double Coat) renvitt skrov med staalblaue dekorlinjer.
Så har temperaturen blivit hyfsad i båthuset och arbetet återupptas. Fram till mitten av Juni är det begränsadde öppettider på vardagkvällar och helger för att därefter i princip vara öppet dygnet runt. Målsättningen att kunna sjösätta vraket nästa år gör att nu jä.... är det bara att ligga på.
Japp, då var samtliga sexton dynor sydda och knappade och klara. Då är det bara att fixa resten av båten. Ett tack till Olssons sadelmakeri som klädde knapparna och gav råd.
Byggsäsongen börjar lida mot sitt slut. Snart är vinterhelvetet här så lite röjning och dammsugning avslöjar lite oförvånat att det finns ett ljus i slutet av tunneln. Än finns det någon månad att hinna fixa lite till.
Varvsägaren och tillika museiföreståndaren hälsar återigen besökare välkomna.
Efter en väderberoende svag start är nu portarna öppnade på vissa vardagskvällar och helger för förhoppningsvis näst sista säsongen (ja jag vet att jag sa det i fjol också)
Rutorna monterade och så var sista överskåpet klart (styrbord akterruff), räknade antalet skåp, luckor och lådor. Femtioen stuvutrymmen finns nu i båten. Rätt fånigt faktiskt! Räcker med kylen för ölen och ett par skåp för Bullens pilsnerkorv.
En form för att gjuta en innerram till däcksluckan i förpiken är under tillverkning, lite spackling, slipning och plastning återstår. Slit å släp!